Gårdagen finns det inte mycket att skriva om, trampade, trampade och trampade men kom bara ca 8 mil. Tungt som bara fasen! Pheew. Lördagen däremot! Ojojoj! Bästa dagen på hela resan! Startade dagen med några rediga supar armagnjack så man fick lite fart på dom sömniga benen och dessutom fira 100 mil! Härlig conjakfrukost! :) gick lite trögt med trampandet idag, motvind hela vägen. Efter ca 4 mils trampande såg vi en bäck som hette Le Ciron. Här ska fanimej badas tänkte vi! :) den var ca 30cm djup och med sandbotten. Dess temperatur avslöjade att det här vattnet måste komma från Pyrenéerna. Iskallt!!! Men fy fasen vad skönt och svalkande. Med nya krafter tog vi oss vidare längs till synes oändligt långa raksträckor. Betydligt mer uppför nu, märks att vi är på väg mot en gigantisk bergskedja! Efter ca 8.8 mil insåg vi att det inte är värt att trampa mer då ett kolsvart monstemoln vilar över staden med det väldigt konstiga namnet Condom :/ vår destination för dagen. Vi stannar till vid ett hus där en medelålders kvinna bor och frågar efter vatten då vi inte ens vill i närheten av denna regnfyllda Condom för att handla vatten. Med fyllda flaskor letar vi efter nånstans att övernatta. Vi viker av in mot en skogsdunge. Hittar ingen riktigt bra campingplats... eller jo, en stor äng. Bäst att fråga om det är ok att vi smäller upp tälten här då allemansrätten inte gäller här. Kan vara det bästa som kunde hända oss! Vi frågar om dom pratar engelska och det gjorde dom verkligen! Ett par i 60+ åldern svarar på engelska. Gubben, Mick, från Dover och hans fru Jocelyn från Paris. Dom delar mer än gärna med sig av sin äng! Men det är inte allt dom delar med sig av. Dom mest givmilda människorna vi mött. Mick kom ut när vi satte upp tälten och frågade om vi ville äta middag med dom. Svaret kunde inte bli annat än ja då vi planerat att äta pasta och ketchup i regnet. Han frågade även om vi ville gå på festen som var i grannbyn och ta några glas. Yes, yes, yes! :) tyvärr förstörde vädret underhållningen men vi satte oss på en bar. Där stötte vi på en gammal soldat som hette Eric som berättade på jätteslöddrig, knackig engelska om sin tid i krig. Han visade några krigsskador. Störtskön kille. Han försökte förklara att han hade haft två hus men istället för "two houses" blev det "two asses" ;) men några öl senare tyckte Mick att han var för klängig så han hämtade bilen (halvlullig) och körde oss tillbaka där en brakmiddag väntade. Honungsmelon, skinka, kotlett, ratatoui, fransk potatissallad, vin, persikor, ostar, te och aprikoser (första gången för oss båda att smaka färska aprikoser), en del av det som bjöds hade dom till och med odlad själva. heeeeelt jäkla underbart. Härliga människor, avslappnade, givmilda, roliga! Pratade länge och väl om allt från politik till gnuer i rullstol (vet, helt koko) ^^ fick oxå nån mojäng som ska skrämma bort mygg. :) Älskar de här människorna! Helt underbara!!! Tror inte att en enda svensk hade välkomnat två främlingar på detta sätt! Aldrig! Ligger nu i tältet och lyssnar på åskan och regnsmattret. Mysigt! Har två flygfän som sällskap i tältet, inga mygg som tur är. Igår hade jag en stor spindel på besök. Dom håller iaf käft till skillnad från skogsduvor och grodor, god natt!